Nu får det snart vara slut på eländet. Det känns som oturen aldrig vill sluta. Eller vad vet jag. Det kanske inte är otur. Men, exakt så känns det idag i alla fall.

Våra damer har för andra året i rad vunnit serien med flera poäng. Och, för andra året i rad missat kvalet till SSL med ETT mål. Oerhört tungt.

Igår var det för andra gången i kvalserien fullsatt i Sparbanken Wictory Center.  950 personer som var där. De allra flesta för att se våra damer ta klivet upp (några tillresta Sala anhängare ville såklart något annat). En publiksiffra som endast en match i damernas slutspel blivit slagen av. Alltså en match i damernas slutspel som varit bättre en två av våra kvalmatcher.

Det där med att missa med ett mål gäller ju faktiskt inte bara damerna. Tittar man på de tre senaste säsongernas herrslutspel så är det de berömda små marginalerna som varit emot oss. Självklart kan man inte göra det så enkelt att  skylla på otur. Men, med lite mer flyt kunde de säsongerna onekligen sett helt annorlunda ut. Två säsonger i rad har herrarna åkt ut i kvartsfinal, I en femte och direkt avgörande match. På sudden. Året dessförinnan var det straffar i SM-finalen som fällde avgörandet. Och inte bara straffar utan till och med sudden i straffar.  Små marginaler var det.

Nu kanske vissa av dessa saker jämnar ut sig i längden. Vad vet jag. Man brukar ju säga så. I alla fall när man vinner på det viset. Just nu känns det inte så överhuvudtaget.

/JK