Nu var det bra länge sedan det kom ett inlägg. Men, man är i gott sällskap när det gäller att ligga lågt med skrivandet. Lovar dock bättring och när nu säsongen går in i ett nytt skede med inneträningar, träningsmatcher och en mängd förberedelser på alla sätt och vis. En mycket hektiskt tid med andra ord.

– – –

I det senaste inlägget var man väl minst sagt lite bitter efter finalförlusten. Det har man börjat skaka av sig nu och försöker blicka framåt.

– – –

Har varit ute och rest en del i sommar. Åkte dagen efter skolavslutningen på en riktig lyxresa till Florida i två och en halv vecka. Först fyra nätter i Miami Beach, ett stenkast från Ocean Drive. Efter det var det en fyranätterkryssning till bland annat Bahamas. Efter det var det dags för bil och upptäcka ett antal ställen till. Ner till The Keys med två olika stopp och sedan avslutade vi i Fort Myers Beach som ligger på västkusten i Florida. Däremellan hann vi se en massa saker. Riktigt trevligt. Framförallt kryssningen var jag grymt nöjd över. Kanske mest för jag inte riktigt visste vad jag skulle förvänta mig.

– – –

Två olika vändor ner till Båstad har det också blivit. En dag på damveckan och en dag på herrveckan. Bra kunder och leverantörer man har på jobbet måste jag säga 😉

– – –

I förra veckan hade vi inbrott hemma i huset. Verkligen inget vidare. Alla fyra i familjen låg och sov på övervåningen och två gäster i källaren när tjuvarna bröt upp ett fönster och gjorde rent hus på entréplan. Många samtal med försäkringsbolag och polis har det blivit. För att inte tala om att leta kvitton. Har uppgraderat larmet hemma efter det också. Tips till alla som har larm hemma. Larma med skalskydd på natten när ni sover och tro inte att ventilationsläget på era fönster är säkert. Tips till er som inte har larm. Skaffa ett.

– – –

Igår drog killarna igång på allvar. Visserligen har de tränat på ganska länge men precis som vanligt innebär juli egenträning. Redan nästa torsdag sätter träningsmatcherna igång.

/jk

Puh, pust, stön. Onsdagskvällen framför datorn var hemsk, eller kanske så här i efterhand skall säga hemskt trevlig. Har sagt det innan och säger det igen. Detta kan inte vara bra för hälsan.

Warberg började väl sådär får man säga. Inte blev man ju direkt lugnare när Falun går upp till en 2-0 ledning. Warbergs reducering och Jim Canerstams första mål var viktigt för att komma in i matchen igen. Avslutningen av den perioden var bättre. Falun kunde sedan hela tiden ta ledningen vilket var minst sagt frustrerande. När Falun gjorde 4-3 på ett skitmål började till och med jag nästan tvivla, men bara nästan 😉 (lätt att säga efteråt när man vunnit). Avslutningen blev fruktansvärt nervös, vid 6-4 hade vi ett par bra lägen att avgöra, istället går Falun upp och reducerar och det var en hel evighet kvar av matchen. Slutminuten skall vi inte ens prata om.

I samma sekund som slutsignalen gick började det plinga i telefonen. Folk är sugna på att åka det blå tåget igen. Det märktes tydligt. Hoppas också att intresset är lika bra som innan för detta. För Warbergs del som alltid haft ganska många timmar transport till finalarenan är det lite extra spännande med Malmö och Malmö Arena. Typ två och en halvtimme tåg som kan stanna 50 meter från arenan är ypperligt.

Tror vi kommer att ha cirka 1300 biljetter som det ser ut nu. Hoppas att det räcker. Hoppas att de går åt. Känslan att få stå i ett blått hav och vinna guld är riktigt skön, hoppas verkligen att jag får uppleva det igen. Ni som varit med förr, ta chansen igen. Ni som inte varit med, ta chansen. Hur det än går är det ett fantastiskt minne som man bara får om man är med på plats.

Extra kul också att vi får en ny finalmotståndare, ännu roligare att Storvreta också har bokat tåg. Hoppas verkligen att vi bägge kan fylla våra tåg och arenan och skapa en fantastisk inramning. Till arrangörerna är det väl bara att säga grattis, misstänker att de är lite glada att Warberg är klara för final.

– – – –

Hur var det nu han sa, Faluns assisterande tränare efter att de klarat kvartsfinalen mot AIK och det var klart att de skulle få möta Warberg i semifinal, ”Warberg hade otur när de tänkte”. Jo tack, undrar vem det var som hade otur när han tänkte.

– – – –

Befinner mig just nu i Barcelona. Resan bokade min fru för väldigt länge sedan utan diskussion med mig om datum. Hon var dock noga med att påpeka att hon kollat upp när finalen gick så att det inte krockade med den. Att hon dessutom visste att vi skulle kvalificera oss till finalen kvällen innan vi åkte är ju rent magiskt. Imorgon är det Nou Camp och FC Barcelona som gäller. Mitt femte besök i denna fantastiska stad. Prognosen säger 25 grader och sol. Funkar.

– – – –

Till Peter, Per, Joakim, Jimmy, Kim, Adam, Johan, Henrik, Mathias, Rikard, Martin, Mattias, Magnus, Jim, Christian, Linus, Johan, Magnus, Aleš, Simon, Daniel, Andreas och alla andra. Njut i helgen. Nästa vecka är det full fokusering. Tänk på att ta sig till final aldrig har varit målsättningen, bara ett delmål.

Nu kör vi. Tuuuut, tuuuut.

/jk

Puh, pust, stön.

Ja, den här helgen blev ju inte som man kanske trodde. I fredags åkte grabbarna upp till Linköping och man hade en förhoppning om att de skulle fixa det och säkra semifinalplatsen redan då. Vi inledde bra och hade 2-0 men sedan hände något. Man stod som klistrad framför datorn och lyssnade på webbsändningen. Inte världens mest insatte kommentator men helt ok. Samtidigt som man  lyssnar så är man också inloggad på Everysport tillsammans med 200-300 personer till och skriver kommentarer och tycker. Helt makalöst sicken stolle man är alltså. När till och med den så säkre straffskytten Bult missade straffen misstänkte man ju hur det skulle sluta. 2-2 och utjämnat i matchserien.

Efter det har man mer eller mindre mått dåligt av nervositet inför söndagens match. Löjligt kanske ni tycker, det är ju bara sport. Ja, visst är det så men den där sporten är i ett lite större sammanhang nuförtiden och en förlust i en kvartsfinalserie finns inte helt enkelt. Vid lunchtid idag söndag bestämde jag mig för att det här kommer att gå vägen. Hade en bra känsla helt enkelt. För någonstans är et ju faktiskt så att man VILL ha de här matcherna där allt ställs på sin spets och det är vinna eller försvinna. Vi har spelat femte och avgörande matcher vid sju tillfällen tidigare. Vid sex av dessa har vi haft den femte och direkt avgörande matchen på hemmaplan. Vid samtilga dessa sex tillfällen har vi vunnit. Årtalen för dessa matcher har varit, 2001, 2003, 2005, 2007, 2009. Nu kan vi lägga till även 2011 och ytterligare en vinst.

Semifinal för sjunde året i rad. Är grymt stolt för det. MEN, vi har precis som jag såg Jim Canerstam utryckte det efter matchen inte vunnit någonting än. Så det är bara att ladda om batterierna direkt. På onsdag inleder vi semifinalserien och då måste vi vara på alerten direkt. Vi är inte nöjda med att bara ha kommit till semifinal. Imorgon måndag avgörs det direkt i TV vilket av lagen AIK och Falun som tar den fjärde och sista semifinalplatsen och efter det skall vi göra vårt val.

/jk

Det svänger fort…

..eller inte. Vad vet jag. Förra veckan tog vi en stabil 9-1 seger i den första kvartsfinalen och alla utifrån trodde väl redan då att vår semifinalplats var klar. Skall verkligen säga att jag inte trodde att det skulle gå så enkelt. I lördags var det så bortamatch uppe i Linköping och min oro inför matchen hur jag skulle kunna följa matchen utan att vara på plats lugnades av Sveriges Radio  som sände hela matchen direkt på webben.

Underläge med 0-3 efter första perioden där det kändes lite synd att det sista kom så nära slutsignalen. Man hörde att Linköping skapade chanser och att Sjögren var bra i vårt mål. Men, trodde att killarna skulle ta tag i det i den andra perioden. Så blev inte fallet. Linköping kunde hålla undan och vann en välförtjänt seger och plötsligt var läget ett helt annat. Stor press på oss på måndagens match och man gick och var smånervös hela söndag och måndag (förutom att lördagskvällen var förstörd).

Man kan lätt konstatera att man bryr sig lite mer än vad som är nyttigt för hälsan om hur det går för Warberg. Nu hänger det naturligtvis ihop det här med att man blir väldigt glad vid vinster och förtvivlad vid förluster. För hade man inte blivit så bedrövad vid förlusterna så hade man väl inte blivit så glad vid vinsterna heller. Man får helt enkelt försöka hitta någon balans där. Eller, det har jag nog. Det är bara det att balansen bara finns där så länge man vinner…

Igår var det alltså kvartsfinal 3 och jag skulle precis som vid de senaste matcherna kommentera den på webben tillsammans med Magnus Augustsson. Vi får en bra start och går till den första periodpausen med en 3-o ledning. Ökar på i början av den andra även om Linköping forsätter att spela bra. När vi leder med 6-2 börjar man känna att det nog skall kunna gå vägen även om det är lång tid kvar. Linköping visar dock att de skall sälja sig dyrt och kämpar på och sliter på ett imponerande sätt.

Vi vinner matchen till slut och trött, svettig och glad kunde man åka hem och klippa ihop några intervjuer. På fredag är det dags för match nummer fyra. Efter den vet vi om det blir en femte avgörande match eller inte. Vad vi dock redan nu vet är att vi kan följa matchen på webbradion då Sveriges Radio kommer att vara på plats igen. Stort tack för det.

För er som undrar hur webbsändningarna ser ut kan man nu kolla på matcherna i efterhand. Det är bara att klicka här.

/jk